Lite rädd för folk..

Att reflektera över vad som händer i Sverige idag är inte för roligt.. Det är mycket hemskheter som händer, dag ut och dag in.
Förresten, varför begränsa sig till Sverige? Hela världen är ju i kaos. Är det inte svält och sjukdomar så är det naturkatastrofer och förgiftade sjöar och hav.
Är det inte misshandel och våldtäkter så är det mord och inlåsning, barnporr och förnedring.

Folk har svårt att förstå att saker pågått bakom väggarna hos Josef Fritzl.
Eller att en vanlig pappa som Niklas Lindgren kunde vara den fruktade Hagamannen.
Att högt uppsatta och "inflytesrika" personer, likväl som "vanligt folk" eller yrkeskriminella eller invandrare kan vara sexköpare, våldtäktsmän, kolla på barnporr eller ens bara tända på s/m sex. Eller djursex. Eller fisporr. *Jo det finns, det har jag fått bevisat. Googla på det får ni själva se.. huää.*

Det är inte helt lätt att se sin granne som en potentiell kvinnomisshandlare, likväl kan det vara så. Självklart är nu inte majoriteten av folket vare sig kriminella eller sympatisörer av NÅGOT av allt det jag nämnt, men faktum kvarstår-saker som detta händer dagligen.

Och alla, precis ALLA, kan bli utsatta för ett brott, utfört av vem som helst. När som helst.
Jag vet, för jag har varit där själv. Jag har bott i skyddat boende. Jag har skyddade personuppgifter. Jag tittar mig över axeln när jag går ut. Jag har blivit hotad, många, många gånger, på lika många sätt.
Men jag har också satt någon bakom lås och bom. Och jag har rättat upp min självkänsla igen, om än att det är en ständigt pågående process. Jag kanske är mer lättskrämd än andra, men jag tycker det är obehagligt när grannarna bråkar under mig, för jag vet att där finns små barn.
Barn som inte ska behöva se och höra vad som helst. Barn, som jag önskar kunde få växa upp i en tryggare värld än den som finns idag.

Jag skulle önska att det fanns en tidning som bara rapporterade om de bra och roliga sakerna. Inga krig, vapen, rån eller misshandelsfall. Inga knarkkarteller, prostituerade, sexslavar, våldtäkter eller övergrepp i rättssak. Bara happiness all day long liksom.
Det vore lite skönt om någon sållade bort allt det hemska, våldsamma och tragiska. Bara för en gångs skull.
För jag blir lite rädd, när jag tänker på att min son ska växa upp med sånt. Blir HAN en av dem man är rädd för? Låt oss hoppas att det inte blir så.
Jag börjar tänka och analysera, och funderar på hur man hjälper eller straffar människor bäst, utan att för den skull själv bli en brottsling. GÅR det ens??

Hur ska man göra med folk som Anders Eklund och Christine Schürrer för att de ska känna av sitt straff utan att för den skull tumma på det faktum att de behöver HJÄLP? (Jag är nämligen övertygad om att det är just hjälp de behöver, i KOMBINATION med fängelsestraff. Även mamman till Bobby, minns ni honom, skulle i min värld behöva den kombinationen..)

Ja, en tidning som visade på det bra som händer, det skulle jag vilja ha. Frågan är hur högt läsvärde en sådan tidning har, för såvitt jag förstått så är det sex, skandaler, våld, mord och hemskheter i allmänhet som säljer bäst.
Vad säger det egentligen om oss människor?