Jag undrar faktiskt, finns det fler i det här landet som sitter och tjuvlyssnar ofrivilligt på grannens låtval "peta in en pinne i näsan", zippar Cola, klappar katten och längtar till nästa ridtur?
Jag skulle verkligen inte vilja göra det jag ska göra i helgen, iallafall inte morgondagen.
Jag skulle lätt föredra att sitta och guppa runt på en häst ett par timmar än att sitta och guppa runt på ett tåg till sonens farmor där han ska dumpas så jag kan dels shoppa present till min mamma som blir gammal snart, och dels städa i lägenheten jag inte bott i på snart två månader. Jag menar, låter det frestande eller?
Kommer bergis att råka på mina sjuka grannar jag hade, de som bråkade, intrigerade, ljög, söp och klagade. Fast jag kanske råkar på henne som jag gillade med, hon som inte bodde i SAMMA hus som jag, som hade fem ungar, och varav en var den första som L någonsin lekte med..
DET skulle faktiskt vara lite kul. Men riskfyllt, eftersom att jag isåfall skulle bli distraherad från städningen för hon är bra på att prata, och hon skulle säkert fråga hur det var i min nya stad.
Och vad tycker jag egentligen om min nya stad?
Den är stor. Jag känner ingen mer än sambon och så har jag träffat tre av hans kollegor, som iofs verkar trevliga, men det är inte så att man umgås med dem.. Det är nära ett bra shoppingcenter, där vi bor.. Och det är galet nära till L's dagis, man ser det från två av rummen.
Dessutom får vi gratis konserter varenda kväll, för det bor en utländsk familj som tydligen är bra på piano under oss, och de måste ju träna sig! Och det gör de, tro mig!!
Hmm.. ja, det är nog vad jag skulle kunna säga till folk som undrar hur jag trivs.
Jag trivs, bortsett från att det inte finns några hästar runt knuten, men det kan ju bero på att jag inte engagerat mig i att leta, då jag inte tyckt att vår ekonomi riktigt skulle palla det just nu. Bättre att vänta, och slänga sig iväg till Lyster o Hera när man är i gamla trakter då och då.
De är stora, håriga och har man och svans, samt kan både skritta, trava och galoppera, så de duger för mig i ett läge av desperat hästsaknad :o) Dessutom är de rätt så söta..*ler*
Här är Lyster i somras, som alla kan se så är han en Nordsvensk. En Emil i Lönnebergahäst, haha.
Men oj så praktiskt att han är just det. Han hjälper sin husse som försörjer sig på att sälja ved (bland mkt annat) att fixa träden i skogen, han drar folk på sightseeingturer, han vinner istrav, han är sällskap åt yngre och busigare förmågor när de ska köras eller ridas in, och han är en jättecool ridhäst. Dessutom har han jobbat på Nyköpings Gästabud i många år. I somras fick han lite semester, för första gången på många år. Han är gammal nu nämligen, 18 år. Men pigg o glad är han, det kommer man inte ifrån ;o) Liiite söt tycker ni nog att han är, eller hur?
Han hade världens jätteman tyckte jag ett tag, och visst, luggen är rätt tung och lång, men jag har sett vad ordet MAN kan innebära.. (och då menar jag inte hankönade människor, utan hästens hår på hals och huvud, okej?)
Hera, då. Ja även hon är nordsvensk, barnbarn till stallets stora avelsstjärna Tärna. (Mamma heter Strimma och är såld sedan några år, men jag har både träffat och ridit henne..trots att hon just då inte var inriden. Lång historia!)
Hera träffade jag första gången för två år sedan, när hon var en hopplöst busig liten ettåring, och knappt gick att hantera. Hon var inte elak, men busig!! Bet och nöp så fort hon kom åt. Som tvååring träffade jag henne igen, då bet hon inte längre, men hade å andra sidan kommit på att hon var stark, och slet grimskaftet ur händerna på folk och drog ut på gärden och ängar så fort hon kunde. Det blev lite uppfostringsanstalt med damen, och som tvååring fick hon 39 poäng på premiering efter att ha blivit hanterad *borstad, kratsad, verkad, tvättad, ledd och klappad* i drygt en vecka bara. Hon slet sig på området (hade av ett kedjegrimskaft) och vi fick släpa in henne i transporten när hon skulle hem. Dessutom höll hon på att dra järnet under visningen. Det var jobbigt. Därför bestämde jag mig för att nästa gång (i somras) skulle det gå bättre. Och jag har hunnit rida in henne, hon är nästan helt inkörd, hon går i princip på transporten själv, och hon fick 40 poäng o blev diplomsto i somras, där hon för övrigt skötte sig perfekt.
Att hon dessutom är jordens linslus kan man ju se här..
Som tvååring i hagen.
På premieringen i somras.
Med mig på premieringen i somras.
Efter en dags ledträning som tvååring(notera grimskaftet runt mulen)
Lite skillnad är det på henne för ett år sedan och nu.. Inte bara att hon vuxit till sig (särskilt om magen, hehe) utan även att hon mognat i sitt sätt avsevärt, och inte längre leker ångvält eller dummar sig rent allmänt.
Nä, en Hera skulle jag faktiskt inte tacka nej till, även om hon är sjukt busig då och då. Men vaddå, jag var också busig när jag var yngre ;o)
Fast det kan vi prata mer om en annan gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar